Färska frallor, kaffe och Beethoven.
Såg på nyhetsmorgon på fyran men var tvungen
att stänga av då dom varvar nyheterna med massa ytligt skräp och reklam.
Så jag fick gå ut och spy på toaletten när det blev för mycket likgiltighet.
Naturligtvis satte jag på Beethoven i stället.
Meningslösheten eroderade snabbt bort till en meningsfull lördag morgon.

Och här hemma existerar inte den tomma lägenhetens tyranni.
I huset var den mycket närvarande.
Här hemma lever i stället ett avlägset minne av hat
som blir svagare för var dag.
Det är väl så vi människor fungerar.

Och utanför Jubileumskliniken på Sahlgrenska står en hålögd man
och röker och hostar i sin Kol.
Naturligtvis försöker han att återerövra någon form av värdighet.
För den han hade har cancern ätit upp,
och han förstår tragiskt nog inte varför.
Och det är för sent att gnälla nu när han har rökt i årtionden.
Han ser sorgset på mig och söker efter medlidande i min blick,
men mina ögon är bottenfrysta.

Det är som att ta ut trollet i solen.

Och konsekvensanalyserna lyser med sin frånvaro.

Flyger du helikopter så vet du att huvudet inte åker av
och att det låter mycket.

Röker du är du en levande självmördare.

Self-explanatory.

Och jag har funderat en del på Thesus paradoxen det sista.
Hur man kan tillämpa paradoxen på en människa?

Kroppen är ju ett skal som till slut bytt ut alla celler,
det är alltså en ny kropp, ett nytt skal när du blir gammal.

Men hur är det med sinnet, själen?

Byter du ut allt där också med åren?

Till exempel grovt kriminella som blir fanatiskt religiösa?
Har dom bytt ut allt i hela hjärnan då.
Är dom helt nya människor?
Jag får fundera vidare på detta.

Och jag läser Houllebecq.
Poesi och att skriva dikter är att lida, och att ha lidit.
(Även om det här inte är en dikt, bara en text med tankar
en lördag morgon.)

Det är ett högt pris att betala för konsten men det är ett nödvändigt pris.
Annars resignerar du tyst, du blir apatisk och läser skvallerblaskor istället.
Eller så gör du skönhetsoperationer för blidka en stum och blind spegel.

Det gör ont att vara poet.
Det är det oundvikliga priset.

Och jag hörde på radion igår att meningslösheten breder ut sig
i samhället i dessa svåra tider.
Och enligt en uppenbarligen sakkunnig person på meningslöshet
så är det för att Sverige är ett av världens mest sakrala länder.
Så tesen var att för att vi har glömt Gud så upplever vi livet meningslöst!

Herre Gud! Utbrast jag i bilen på Älvsborgsbron,
och gjorde en notering i mitt pappersblock och höll på att köra in i broräcket.
Det är ju religionen som har skapat meningslösheten!
Det är ju den som slugt har indoktrinerat människan att tro att
religionen är den enda vägen.
Därför uppfann religionen meningslösheten.
Clever konstruktion måste jag ändå hålla med om.
Det är ju rädslan för meningslösheten vi är rädda för.

Fick hem plektrum som jag hade beställt från Florida.
Riktigt bra grejer.
Man blir sugen på att spela mer gitarr.

Och kom att tänka på en gammal vän
som körde en kniv i ryggen på mig.
Och han har faktiskt aldrig förklarat för mig varför.
Han sa ekivokt nog;
”Skiljer du dig inte så säger jag upp bekantskapen med dig!”
Jävligt märkligt att säga till sin bästa vän
Dock hade han ju rätt i sak, det måste jag medge.
Det var inget bra äktenskap det sista.

Nu var det några år sen jag skilde mig,
men har han tagit upp bekantskapen?
Nej.
Så någon riktig vän var det aldrig visade det sig.
När jag hade det riktigt svårt i livet så vände han ryggen åt mig och gick iskallt.
Och sådana vänner behöver jag inte.

”Bli normal minns jag att han också sade!”
Ha. Ha!
Att jag skall bli normal och passa in i något fack i den resignerade världen?
Jag är ju född onormal och kommer att dö onormal.

Och gnäll i radion igen.
Kulturarbetare gnäller för att dom inte får kulturstöd för sina konst,
skrivarprojekt och teaterpjäser.

Har jag fått kulturstöd för mitt författarskap, för mina böcker jag har skrivit,
min konst, mina sånger?

Nej, jag arbetar heltid och är konstnär och författare ändå.

Så vakna upp lite ni gnälliga konstnärer och var inte parasiter och vänstervridna.

Försörj er själva!

Och jag är alltid på väg någonstans med min rastlösa hjärna.

Och jag har någon att rå om och värma,
och hon rår om mig och värmer mig.

Annars blir livet ganska anemiskt.

Dock hjälper Beethoven duktigt en ensam lördag morgon.

Klassisk musik är ett bra verktyg mot den så kallade meningslösheten i livet.

Trevlig helg.