en text direkt u märkligheten..
vara sig själv nog
Korta bloss i livets rymd. Så är vi. Länkade och åtskilda i samma. Bildar mönster och trådflätor och fogar av ordlös samhörighet. Min tanke tar vid där din låter sig hejdas. Och i retroperspektiv kan vi inte urskilja oss. Inte heller urskulda oss för de brister som alltid är inbyggda. Inte heller ta åt oss hela äran. I stunder är vi allt. I stunder är vi dårskap och solroshjärtan. I stunder är vi briljanta vetenskapsmän på upptäcktsfärd i planlagda stråk. I stunder är vi inget. Då rastlösheten ringlar fram likt slickande eldslågor på en bensinindränkt trasa. Då saknar jag. Då vet jag att hålet inte går att fylla. Inte just då. Väntan är befrielsens väktare. Väntan är nyckeln. Väntan är alltid svår. Och alltid värd. Jag behöver inga händer för att hålla ditt hjärta. Jag behöver inga tankar för att veta vad som är rätt och fel. Jag behöver inte känna för att styra mina handlingar. Allt jag behöver är att vara min del. Leva min del. Det räcker så. Inga ekon av egoism. Bara en uggla som finner sin väg genom natten.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 183 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2023-03-26 18:46
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |