Människor upplever aldrig en onödig händelse, den som tar ett steg ligger steget före i den kända tiden, det finns en anledning som får honom att ta ett steg, det är nödvändigt att försöka förstå det för att förstå det väl.
Annars, om du närmar dig med chefen för en konkurshandlare som har våldtagit dina pengar, kommer du att skickas iväg genom bakdörren.
Mannen hade fyra söner, varav en inte kunde hålla jämna steg med de andra och alltid var utfryst.
Han var alltid efter, både på berget och i sluttningen, och vid sin pappas bord.
Pappa sa, låt oss göra den här pojken lite mer harmonisk med de andra och han började ge råd till sonen.
Han sa inte natt, han sa inte dag, han gav råd till sonen, han tog prov på fyrtionde dagen och såg att den här pojken föddes med en död själ.
Han satte globen framför sig, tog barnet för att undersöka det och såg att det inte finns något sådant som malm i ett barn och en kropp rör sig när den är byggd av sig själv.
Fadern tog ett steg tillbaka och överförde händelsen till tiden, och sonen levde ändå inte länge.
En dag passerade han nära ett bålgetingbo när ett bi bet honom på tungan.
I det ögonblicket omfamnade han jorden.

"Må Gud förbarma sig över honom, han var en god pojke", sa fadern.
Grannar kom till begravningen och sa att han var en mycket tystlåten herre.
Ímam ledde en sådan begravningsbön.
Och begravningarna drev ut mannen från hela jorden.
Världen har stängt sina dörrar för det.
När ingen närmade sig hans födelse blev han tilldelad en grym adress.
Utan att ens titta tillbaka
han gick ut.