Min tanke stannar då och då ibland
vid Öreälvens blå meanderstrand
i Västerbottens inre bondeland
inunder Himmelsbergets höjda hand.

Där låg och ligger Agnäs gamla by
som fallen från en högre himmels sky
och i mitt minne alltid ren och ny
när jag från dagens elände vill fly.

År nittonhundratretton föddes mor
i "gammgårn", som stod stadig, stolt och stor
vid landsvägen för fororna som for
med främlingar såväl som bygdens bor.

Gästgiveriet, som ju "gammgårn" var,
det renoverades av mor och far,
men folklivet från forna, flydda dar,
den finns förståeligt ej längre kvar.

Det gamla västerbottenshuset står 
där ännu efter trenne sekels år
och vittnar om att tiden går och går
i Agnäs by och i mitt minnes spår.