Smutskastad står vänligheten i skuggan

Hon gråter stilla sina tårar

Hennes kläder är nedsölade med blod

Kriget har skördat sina offer

Hårda ord ekar i alla gathörn

Förtvivlan ryms i människors blickar

Livet har blivit en kamp för många

Där den som vill vara vänlig blir utstött

Hånad för sin förmåga att vilja se och hjälpa

Eller för den delen bara vara snäll

Utan att kräva någonting tillbaka

Mer än att se ett litet stråk av glädje i ögonen

Vart är livet på väg med oss

Vi har lärt oss att slåss med hårda ord nu

Ta till alla medel för att bli fruktade av andra

Så vi går med skrämd blick och snabba steg

Istället för att visa medmänsklighet och respekt

Le mot och se varandra när vi möts på gatan

Vänligheten står ledsen och grå där i skuggan

Gråter sina tårar av sorgsen uppgivenhet

Medan ännu en bomb sprängs någonstans

Hon gråter de vackraste tårarna av sorg

Och trär dem på ett snöre likt diamanter

Minnen från tiden när medmänsklighet fanns

Skuggorna döljer allt vackert som finns

Likt en filt i tristaste grått de döljer

Hur mycket skam och skuld världen bär

Vänligheten hon står där förtvivlad

Med upp sträckta händer mot himlen hon ber

Låt världen åter bli en vänlig och vacker plats