En flicka föddes en natt i februari
Hon skrek och skrek
tills rösten inte längre bar
Vem kunde ana vad som komma bli
av detta flickebarn
Med åren kom tjatet, gnället och kommentarer
Flickan var för tyst
för snäll
för tillbakadragen

"Du måste prata högre"
Ekar meningen i varje rum
Flickan är endast tretton
och alla i klassen verkar tro att hon är stum

Idag är flickan vuxen
med sina knappa tjugofem
Vem kunde ana
att nån som hon skulle hitta hem

Alla har vi vårat sätt
att leva som de vi är
Vissa passar in i grupper
för oss andra är det misär
Vad ett samhälle behöver
är just vad som redan finns
Stora talare som leder vägen
och författare som minns

Jag avslutar denna dikt
med ett paket som jag klär
En present till mig själv
för att jag är den jag är