Dikt av Julia Engström

Ditt svartklädda sorgetåg går sakta förbi i mitt minne.
Fördunklar hela mitt sinne.

Det är en stor svart klump i magen som känns i andetagen.

Som att gå med bara fötter på glödande kol.
Ut vill det komma ett oändligt vrål.

Det kommer inget ljud hur mycket jag än skriker.
Rösten sviker.

Kan jag bara få sluta finnas?
Jag orkar inte minnas.