Många Mars har åtminstone någon särskilt värmande dag, som serverar oväntat mycket sol. Minns nu den 8:e mars 1997, då halva staden kryllfylldes av sakta flanerande folk, i uppåt sjuttongradiga skuggor mot kritvita fasader (då jag nyss hade upptäckt min kamera). Emellertid i år bjöd 8:e mars oss göteborgare på jättemassa snö, som aldrig kom i januari. För övrigt 2022-23 har den kyligaste säsongen på länge hållit i sig i isvindarna. Om ens en enda marsdag strålat niogradig, så har natten tryckt ned allt till minus.

Sista Mars svävar runt nollan, och starten på April ser ingalunda varmare ut, bara ännu ljusare. Igår när jag for till Trollhättan kom de mer ny snö där. Minns även vad som måste ha varit den 12:e mars 2012, då vi fick mer än tolv graders vindstilla sol redan på morgonkvisten (varpå jag mötte en mycket trevlig tjej på väg hem). Visserligen innebar 2013 och sedan 2018 rejält kalla senvintrar som aldrig tycktes bliva vår. Skönt i varje fall att ljustimmarna följer samma cykel vänd mot solen! Känns ändå om om februari vore i antågande snarare än påsk. Vart tog den globala uppvärmningen vägen?!?

Förr i tiden hade pojken enbart hört talas om "ny istid". Dock Valborgsmässoafton 1998 vill jag minnas var 27-gradigt het. Så skulle det trots allt kunna bli även i år?! Eftersom vintern allt oftare hoppar över våren direkt till sommaren. Ser just att en forskarstudent har sammaställt Uppsala-klimatet för sista april, vari de varmaste valborgarna utspelade sig på 80- och 90-talen, dvs ingen under innevarande sekel har nått upp dit. Mitt i Spaninen den första Maj 2017 fick jag känna på någon minusgradig sol hela morgonen. Medan 2014 var det närmare fyrtio plusgrader i Andalusien, visserligen en bit efter mitten av maj.

De eviga variationerna, att vädret varierar, är nog det enda säkra man kan konstatera?! Klimatet kanske jämt jämnar ut sig i slutändan, likt en dragkamp mellan kontinenter och regioner (inneslutna i varsin bubbla av hårda fronter). Nåväl, vill ju inte förneka tragiken i onödig rovdrift, att levnadsvillkor förändras alltför hastigt och varelser dör. Vad som tydligast märks i väderleken är väl när normala extremer förskjuts till "fel" årstider. Världen blir skev, men snurrar likafullt runt i takt med att ting byter ägare och fenomen byter förhållanden. Ingen egentlig tillväxt och ingen definitiv krasch - blott vädermakternas nollsummespel?!?