Döden och minnet blir tydligare efter 50.

Du minns kanske scenen i slutet av Bladerunner när Rutger Hauer döende sörjer att alla hans minnen kommer att försvinna ”som tårar i regn”? Som om de ingick i en pool med gemensamma minnen vi alla delade. En pool som nu skulle bli mindre och tråkigare utan just hans upplevelser.

När det enda som faktiskt betyder något inte är våra minnen av världen. Utan världens minne av oss.