vi fick spränga berg för att få rum det
var aldrig meningen att vi inte skulle ta plats vi
klädde väggarna med skratt och
sångerna lindade vi runt våra ofödda ungar bredde
ut oss längs markerna runt åarna och
badade våra inbillade fantasier i färg.

om kvällarna ditt kön mot min svank ofta
genom luftiga kläder in till
någon form av kärna som vi tänkte att
andra glömt.

ljusa nätter efter regn våra
halsar runt halsar vi
läppjade på tiden utan att
flytta den.

så gick den ändå.