Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Förträngda minnen.




Jag hör dina skrik Mama, men kan ingenting göra.
Jag håller för öronen på Hani som darrar av skräck.
Nu gråter jag för dig Mama, gråter för allt.
Du borde inte fött några barn alls, om du inte
Kunde ta hand om dem.
Vi har fått lida för Mama, men det var det värt.



Nu slipper vi lida, du är borta nu.
Vi hade några bra stunder Mama, när du tagit din medicin.
När du inte tagit din medicin, stängde vi in oss på toaletten
För att inte bli skadade, vem visste vad du var kapabel till?!
Vi fick ringa polisen flera gånger, när du fick Det.
Varje gång samma sak; Hani darrandes av skräck,
Jag håller för hans öron, Nosie & Forat försöker stoppa
Dig men det går aldrig, så de ringer polisen som alltid.



Jag ropar \"Jalla Hani Tal ella!\" & en mycket skrämd Hani
Springer snabbt in på Toaletten,
Nosie & Forat kommer efter med en mobiltelefon.
\"Vi behöver hjälp, här!\" skriker Nosie i telefonen.
Mama hugger något mot dörren, det låter som en kniv.
Mer minns jag inte Mama, jag har förträngt det mesta.



Jag är ledsen att jag inte var det barn som du ville att
Jag skulle vara, snälla förlåt mig Mama.
Jag är ledsen att jag inte uppfyllde din önskan.
Jag är ledsen för att jag är ditt barn & alltid kommer att vara,
Men det kan jag inte göra något åt.
Jag är ledsen, så ledsen





Prosa (Novell) av Cassidy
Läst 735 gånger
Utvald text
Publicerad 2006-08-17 08:22



Bookmark and Share


  Paraply
Den här kryper rakt in i hjärtat och berör.
/p.
2006-08-17
  > Nästa text
< Föregående

Cassidy