jag dansar i månljuset, en galen dans,
klädd i dimmornas lätta kläder.
lyckan syns på andra sidan men kan inte fångas,
det spelar inte roll hur många gånger jag hoppar fram och tillbaka.
vindens varma smekning kallar på mig bortom träden.
jag dör och föds på nytt bakom solens bortglömda strålar.
lyssnar på musik som aldrig blivit skriven och skriver sagor som dryper av hämd.
tragedi är för mig, som blod för en vampyr.
försök inte säga att du inte är likadan,
alla önskar vi andra ont ibland.

jag ångrar allt jag aldrig gjort.
så många gånger har jaglutat mig långt över kanten, men aldrig vågat titta ner min själs djupa avgrund.
nu kan jag inte längre ge mig av,
jag har spillt klister överallt.
nu går det som det går.