(någon gång kan man väl få ha lite roligt också...)
Skriven tillsammans med Propella
-ett pretto…hrm poetmarathon i gallfeberns och de hängande blodkärlens tid. Sug på den här du!
Bonniers ringde (men jag har väl bättre saker för mig)
Vi kalasar i klafset;
jag med bar hud,
du i raffset.
Krampande könsdelar,
och stampande sängstolpar
(rycker i äggstockar, getter
och skärvor av glas)
rumsterar i ett sovrum
fuktat av extas.
jag är en get
och du ska mjölka mig
tills jag dör
nålarna regnar som nålar
jag vadar i ditt skrev
där sitter du och målar
och sätter eld på gamla brev
Linnet som skyddar och stryker
längs vitsidenhud och sköra bårdar
bländas av solstrålstriptyker,
rosafärgade som mina vårtgårdar.
du stiger upp från de svarta djupen
och jag kväver ångesten (med stort Å) så gott det går
med en bellmandikt i strupen
och tungan på ditt innanlår
En snorkel och ett hav är vad
vi behöver
(äh, what the fuck, vi säger en ocean);
stänk av farvälskyssar på Österlen.
Getter gol och grönare blev klöver
när jag tog ett trampolinhopp ner
mellan dina ben.
Slutet randas, tårar torkar,
du och jag i ändlös andlös friktion
(att vi bara orkar!)
Lakan i slitning; en sänggavel i erosion.
och där borta där blev jag förlöst
i en simbassäng av jinglar
sen dess hänger allting löst
eller bara dinglar
(i dig)
Regnet sticker sötmunsläppen,
svalkar och bränner på samma gång
jag ser min sjal flyga över öde stäppen
tillsammans med min sista matkupong.
mitt liv är en rad av stjärtar
och brännande kulturell genialitet
men oh! om ni bara visste vad det smärtar
att vara såhär poet