När ensamhetens ljus det står i brand
Och tomma blickar speglar eldens sken
Då minns jag ställen där jag lyckan fann
Och lågorna de slukar allt de kan

Mitt hopp det glödde rött likt drakens blod
Men sedan falna\' även det och dog

En hög av aska är allt som är kvar
Ty elden visar aldrig någon nåd
Men vad är aska om ej en ny start?
En hög med svart mjöl från ungdomens kvarn