Så fällde insikten ut sin brutna vingar
och landade på sanningspodiet

krackeleringar i rött

doft av kaprifol och virvlande murkna löv

och ljudet av en bruten nyckel
i låset från andra sidan av en bakgårdsdörr

det var det enda som hördes
innan tystnaden åter bredde sin dämpande matta
över det som aldrig funnits annat än som en partikel
genom en dimmig dags monokel.