Den ständiga pressen på mig känns inte, inte just nu.
Fast jag känner nog något som ligger och pyser
och vill komma fram där inne
något dåligt, superdåligt till och med tror jag.

Men jag kan inte minnas vad, inte nu.
Varför vet jag inte,
det var länge sen jag sist slapp tänka så mycket.
Men hur som helst gör det mig glad,
trots att jag vet att det där dåliga
(vad var det nu det var för något??),
kan komma att poppa upp,
ta över, vilken sekund som helst.
Måste vila.

Vad du än gör, börja inte tänka igen...