Sitter här

ensam i kylans mörker

känner en närhet

sakta vänder jag mig om

ser på dig

där du står

med din hand

sträckt emot mig

osäkerheten svimmar

i önskan om närhet

att inte behöva vara ensam längre

sträcker ut min hand

mot hennes

snuddar vid

ett starkt ljussken

förnekar verkligheten

och jag vänder mig om

och går

Hon sitter på min plats

och jag går hem

ingen kommer att

märka

någon skillnad