visste du
att det finns nätter
när mörkret vi andas innehåller ljus

att det finns löften
viskade i öron med het andedräkt
som aldrig sköljs bort av tidvattnet

och jag tror du vet nu
att de sidor som fattades
har samlats ihop och fyllts
med något ingen riktigt kan ta på
för

det var flickan
vars hår du trasslade ur med fingrarna
precis som du gjorde med hennes tankar
det var hon
som fick dig att använda orden
du inte velat uttala

men jag tror du vet nu
att nätterna bara är så mörka som vi gör dem
att löften kan ristas i betong
och att alla sidor är fyllda
med något bara två personer kan ta på

det kallas drömmar, tror jag