Vi färdas framåt igen,
genom slättens sädesskimmer.
Värmen som kopparplåt över oss.

Små kryp under solen.
Vinden ur horisontens munstycke
fönar den vita strimman i Ditt hår.

Det kallglittrande havet
välver en glaskupa över oss.
Vinden kammar havets blå råg

Hägringar gungar på horisonten
i takt med våra samtal
om skuld, & tillfälligheter.

Vi är medelålders, fria just då,
när bränningarna stelnar
& vinden står tankfull i rågen.

Dåliga knän, högt blodtryck.
Delar av vår ansvarslöshet,
Vit vind över våra kroppar.

Vi färdas framåt igen,
står stilla i vindögat
& kommer åter en bit på väg.