Mitt i asfalten
ligger jag och blundar
sitter jag och stirrar
Konstgjorda människor
Kallprat som jag
inte är bra på

Jag darrar som ett litet djur
Ett litet djur i fångenskap

En outgrundlig längtan
som grät inuti mig
och tryckte sin asfalt
mot mina öron
Och nu är hon hemma
men inte på riktigt
För vi bara dricker
dricker och tänker
att jag glömmer allting sen
sen när jag är full

Mitt på asfalten
sitter jag i gruset
Ingen slår sig ner
bredvid mig
Jo de stannar ju och snackar
men alla är fulla
och jag med och jag fnittrar
fast allting är hemskt
och jag gråter som ett barn
som vill hem

För det slår mig rätt ofta
att inget i livet
egentligen betyder
betyder något alls
För vi dör ju och förmultnar

Inuti asfalten
tänker jag jämt att sen
sen kommer framtiden
sen kommer mitt liv
men det slog mig idag
att jag alltid kommer leva nu
För nu är nu och alla nun har varit framtid
För jag är rädd för framtiden ibland mamma
snälla snälla mamma
Jag vill ju bara vara konstnär

Jag avskyr asfalten mamma
Jag avskyr att se på
Men ännu mer att delta

För om jag inte är här
så är jag ingenstans