Klassiskt sitter jag och tittar på en tom scen
orden vill forma sig men jag släpper dem inte
Nästan som ett barn med separationsångest håller
jag krampaktigt fast det som måste sägas
innan jag imploderar av frustration och locket flyger
av i tusen delar under mina nakna fötter.
Så len min kind är inte så rynkig som den borde så
gammal jag är och märkt av en del av livet. Jag borde
skriva det fast i den där boken jag måste bli färdig med
och tänka på annat.

Jag skriver fem böcker samtidigt och ingen är jag
intresserad av längre fast jag måste bli färdig. Det är
ju förskräckligt vad ont om tid jag har i morgon för
jag måste ju hinna med den Afrikanska Dansen också
innan tvättstugan och guuud vilken skrivkramp jag har.
Nu kommer barnen också och jag som hade bra med
tid att skriva något vettigt och nu kan jag inte tänka
vilket liv dom för också disken mitt i allt.

Vad heter den där tiden? Den tiden man döpt om istället
för fritid för något sånt har man inte nu förtiden det är omodernt.
Konstruktiv tid? Nej, det var fel så hette det inte. Kvaaaaliteeetstid.
Så var det ja. Kvalitetstid då man tänker och gör saker
som inte är måsten som andra har satt upp att man måste göra
för att ha någon förutsättning för att överleva. Leva? Det gör
man på kvalitetstiden alltså, med allt vad det innebär. Det är då
jag gör allt det där som jag nyss gjorde i 10 timmar utan lunch
på det jobb jag har som slav i Sverige. För slav är jag fast
det heter inte så längre, för det är för osnyggt för politikerna
och slavtiden är tillägnad de svarta och finns inte längre.
Bara i smyg. Som jag. Som vi. Som måste slicka när helst
någon kallar. Det andra får vi göra på fri tiden, som inte är fri
därför har man döpt om det till kvalitetstid. Det låter viktigt.

Det borde jag också skrivit i boken. Men då släppte jag ju
inte orden, när dom behövdes. Som många gjorde idag.
När dom skulle slåss så valde dom att på pin jävulskap
alliera sig med det parti som kämpar hårdast för att behålla
slavsamhället för utan slavar stannar världen och dom rika
får käka stekt gröt åtminstone en gång i veckan. Det går
ju inte, de stackarna kunde ju svälta. Som ingen gör i det
här landet sägs det. INGEN DÖR AV SVÄLT I SVERIGE!

Nä...men det växer hår på låren. Vita långa av näringsbrist och
pisset är ketoniskt. Bantar du? Njeaaeee, jag kan ju låtsas som om
idealet var det som var problemet. Bara för att dölja. Men lille vän,
har du levt så illa så du har anorexia, du måste ta tag i ditt liv.
Jahaja och du sänkte matpriserna då? Jaja, alla gör ju sitt eget val tänker du om gnällspikarna till fattigjon. Val gör alla under förutsättningar och vem skapar dem? Den nyfödda helst ickefödda bebisen? Ja, så har vi löst det världsproblemet!

Och den där Munin hon är inte riktigt klok! :)