Natten fäller tyst sitt svarta sammetstäcke över staden där inget ljus slipper igenom mörkläggningsgardinerna.
Höghusen försöker gömma sig.

Det är som om vinden håller andan och rosorna i parken sluter sina kronblad.
En söt doft av sensommar sveper mellan daggvåta grässtrån fjärran sovande barnafötter.

Tystnaden ekar i de dunkla industrigränderna.
Fåglar sjunger sorgset och utdraget i skydd av sotiga takpannor.
Som om de vet något om skräcken som efter gryningen ska skära genom horisonten.

Staden håller andan, men fåglar av stål behöver ingen vind för att flyga…