minns du den där veckan i somras som bara var våran?
trots att jag inte visste om det så kände jag när den tog slut
flera mil ifrån och kraften från stöten...
fick mig att förlora balansen

det var då jag mer än nånsin ville att tiden skulle stå still
fortfarande längtar jag dit

vi var vår egen stad
levande, pulserande

nu finner jag mig själv
med att vandra i ruinerna av det jag en gång var
kullerstens gator och torg
det var det som skulle bli min borg
husen utan tak
erbjuder inget skydd mot regnet
regnet som piskar min rygg
gör mig trygg
får mig att minnas att jag lever
regnet renar min själ

och all maten är så rutten att den nästan är stoft
precis som allt jag var och är kommer bli
livets cirkel är snart fulländad

jag ser dig gå genom staden
och i dina spår följer sommaren

i de höga lönnarna utanför staden
hänger kropparna högt
de skall sona sina brott
i döden om än i livet