Ämlas mun talar sött
men lämnar ingenting
Porlande regn så sprött
kommer skratt som sting

Vänd henne inte om
hålet i ryggen dig sänker
Berättar om dolken därom
om eggen som kvar i det blänker

Ämlas mun ler bitterljuvt åt
din rädsla som bottnar i tjärn
Lockar dig med fingret ditåt
din fasa du möter uppå värn

Kyss Ämlas mun som är så röd
känn sältan från tårarnas ström
Bryt hennes längtan bryt hennes död
väck hennes skräckridna dröm