Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Nojja

Befinner jag mig i sensommar
Är det hösten som kommer smygande

Vill jag möta hösten ensam
Blir det kallt och mörkt
Ensamt

Har jag steg kvar att ta
Väntar något runt hörnet
Trodde jag att det ordnar sig
Att sommaren varar för evigt
Kom jag fram för sent
Är det jag som är nojjig

Sommarvärmen kom åter
Lite oväntat
Gav mig nytt liv
Hopp

Glädje

I helgen var kustens klippor varma
Hösten kändes avlägsen
Jag sträcker värmen min hand
Jag låter mig värmas

Det är nya och varma strålar som får mig att må så bra
Jag blev så överraskad
Håller denna sköna värme i sig
Tänk om det blir svalare igen
Är det jag som är nojjig

Just nu vill jag bara bli omfamnad
Värmd
Hållen hårt

Blir det någonsin kallt igen så är det i alla fall inte nu
Har solen någonsin varit vackrare
Varmare

Håller bara värmen i sig får hösten gärna komma

Nu vet jag vad nojja är
Rädsla att solen ska slockna




Fri vers av barista
Läst 259 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-09-26 10:56



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

barista

Senast publicerade
Hitta hem...
Att falla
Nojja
* Se alla