De minns så väl när de var små.
När de satt och tittade på Peter Pan.

När de väl blivit äldre och ansåg att de var mogna
sa de alltid att de skulle finnas där för varandra
Och sprang ut hand i hand.
Men ack, sådana löften är till för att brytas.

Nu är han borta, försvunnen och hon sitter ensam ute vid tjären
Och tittar på det blanka vattnet.
Minns tillbaka och får ett leende över läpparna.

Sedan vänder hon tillbaka till det liv och den tid hon lever nu.
Men, hennes stövlar lämnar avtryck i mossen som alltid kommer vara där.
Avtryck från en svunnen tid då de var barn och tittade på Peter Pan.