I lyckans famn vilar sorgen stark
den bidar sin tid, att slå sig fri

I sorgens band vilar lyckan varmt
den smeker sig fram, i takt

Bortom solens dal, väntar månen svagt
den väntar på att turen skall vända

I månens skugga, strålar solen lugnt
den vet att det snart är dags att vakna

Cirkeln sluts i maskopi med alla de ord
vi försakat
När vi glömde bort att släppa ut ett
"jag dig älskar"

Under trädens grenar vilar Jag
i en evig väntan
Jag väntar tålmodigt på den dag
då lyckan vänder åter

I mörkret vilar ljuset
i ljuset vilar mörkret
Det var de ord mig ödet sa
hur skulle jag annars kunna
njuta

Hur skulle jag annars kunna njuta
utav livet.