21.40

Filosofiska rummet i P1 klingar ut medan jag tänker på dig.
Jag andas men ingenting händer. Jag andas precis som jag gjort alla dagar förr och framtills nu och jag väntar på att det ska hända, jag vet inte vad men jag hoppas, hoppas och jag känner att det är nu det borde hända. Jag andas igen men ingenting händer.
Allt har redan hänt. Allt hände i somras....


21.45

Jag tänker fortfarande på dig och jag andas. Jag andas så fint och lätt men du förstår inte att höra av dig. Din andning är lika lätt som min och ändå ringer du inte. Snart, snart slutar jag andas för dig. Kan inte hoppas längre när ingenting händer.