Jag tänkte på visor och vackra ord.
De har nu suddats bort ur mitt sinne av nattens mord.

I drömmen jag dräpte en kropp så mjuk,
en pojke som viskar mitt namn.
Hans ögon ser med döende blick
när jag hugger dem sönder och samman.

Han håller mitt hjärta,
jag vet inte hur,
jag håller hans kropp i min famn.

Toner i mitt huvud, blod på mina vita händer,
jag borde sörja men gör icke så...
...Förrens morgonens strålar mig vidrör...

Jag ser in i hans tankar och stannar upp,
låter hans trasiga varelse falla mjukt till marken.
Varför ångrar jag inget? Bryr mig knappt.
Jag undrar stilla vem han var,
...pojken jag älskade för en sekund.

Med en sista blick på den sargade pojkkroppen,
jag vänder mig om, låter fötterna bära mig bort.
Faran är över nu. Skräcken är död.

Jag springer för livet...

...Men inte för mitt.