Skuggor av lampans sken. leker på värdshusets väggar.
Livet leker, mjöden rinner
Känslor väcks och värms
Ensam vandrare stilla sitter, ögon på skönhet vilar
Hår som guld, barm som höjs, varm av festens yra
Känslor som stiger
Saven pockar, man önska sig slå lös
Ingen värme på länge han sökt, svårt ungmö motstå
Skratt som klingar, charm som flyter rakt i ensams hjärta
Vackrare kvinna han aldrig skådat
Långsamt avlägsna sin kappa
Stilla han iaktar kvinnans kropp. Smärt och stark hon verka
Långsamt han sig resa, närma kroppens krav
Leende mot han hon sig vända.
Gnista tänds så varm
Leende hon sin hand han räcka, med tystnad hon leende lova.
Han fatta lätt men säkert möns hand, leda mot vrår mörka
Viska lätt i hennes öra allt det han så önska göra.
Berusad av ord hon honom följa att ensamma rida mot ingenmans land