Ur en feberdimma reser han sig upp och går mig långsamt till mötes
med frost i håret, lika brunt som tallarnas regnvåta bark om våren

Sakta sjunker jag ner i hans gröna ögon, tar ett prövande simtag
och som en vitklädd äppelblomsdröm uppträder jag på hans näthinna

Himlen har tagit färg av körsbärsblommorna och smak av vanilj
när dimman åter drar fram och jag tillslut faller i sammetsmörk sömn