midnatten råder över slockna ögonlock i orolig sömn.
trädens grenar piskas av varandra i en ständig kamp att överleva nattens storm.

och där någonstans, i den ödsliga staden, befinner sig du och jag
-en kärna ingen vind kan rubba.

i din famn vaggas jag tryggt och din stämma värmer min själ.

handen stryker din nakna arm, ner över armbågens kulle för att snart knyta samman kärleken i din hand.

där bultar hjärtat av förälskelse.
där bultar allt av hopp och tro.