Det var en gång en gammal man på ca 72 år som gick på stranden.
Plötsligt hörde han en mamma skrika.
Hon pekade ut i vattnet och där så såg mannen långt borta ett barn

Det var väldigt mycket strömmar där barnet var 
och man såg att hon drogs under vattnet av strömmarna.

Mannen kastade sig ut i vattnet utan nån som helst tvekan...

Men när han nästan var framme vid barnet kände han att han inte
var ung och stark som han ibland inbillade sig.

Det for en tanke genom hjärnan han kanske inte skulle överleva...

Strömmarna blev bara starkare.
Men han fortsatte kämpa han kunde inte ge upp nu.
Han tänkte inte vända om och svika barnet.

Han fick tag i ungen han börja bok-sera henne till en hög klippa.

Med gemensamma krafter fick de upp henne.
Han tog tag i klippans kant.

Men när han skulle dra upp sig gled hans hand, han tappade greppet.

Han försökte få ett nytt grepp,
men stenen var så hal och han så svag...
Han var rädd,
som ett litet barn.
Men sedan så såg han på barnet och fick en varm känsla
Han förstod vad han hade gjort

Han log mot barnet och sen så släppte han taget.


Han räddade barnets liv men förlorade sitt eget!