För några år sedan jobbade jag på en butik som saluför skateboard och snowboardprylar, kläder plus diverse tillbehör.

Det var en underbar tid. Min chef var även min vän sedan femton år tillbaka och nu fick vi umgås åtta timmar om dagen sex dagar i veckan. Samtalsämnena tömdes fortare än en kvarting Rosita på bänken vid husgaveln utanför bolaget på Hornstull.
En normal arbetsdag började med att han frågade:
Är du kåt?
Ja svarade jag. Är du?
Jopp.

Sen sa vi inte så mycket mer fram till stängningsdags.
Vi var med andra ord som ett gammalt gift par.
Ibland kom det kunder. Min chef tillika barndomsvän gjorde sitt bästa för att ignorera dom.
Alla utom kunderna med stort S. Stureplanskunderna!
Dom fick köpa våra kläder, som vid den tidpunkten var det hippaste man kunde bära, till extra special price just for them.
Stureplan börjar med ett stort S på grund av att det kan sammankopplas med ordet Skitnödigtrendkänslighet.

Som tack fick vi varje år ett rekommenderat och vadderat brev med silverfärgade VIP-kort till klubben Chiaro.
Smaka på ordet. V.I.P-k.o.r.t.

"Gäller för innehavaren plus en"

Hahahahaaaaaaaaa skrattade jag berusad av känslan som man får när man vet att man är lite förmer.

Så står då innehavaren (jag) plus en (vän) där på trottoaren.

Jag har skrutit som fan om mitt kort och nu ska vi sätta våra fötter på terra incognita, Stureplan!

Självsäkert stegar vi fram till det röda repet och vakten som ser att vi är ariska måste ändå börja komma på ursäkter för att hålla oss utanför.

Hehe, tjena grabbar. Ni har inte hamnat lite fel nu eller? Det är ganska så tjockt där inne hörni.

Så säger han när han ser min väns gröna militärjacka och mössa som han haft sen Jerusalems förstörelse. Men då. Men DÅ, halar jag upp mitt silverfärgade VIP-kort snabbare än Lucky Luke och vakten blir näck i fejset.

OJ, hehe... förlåt..hehe j j j jag kände inte igen dig, ljuger han fram stammandes som en dåre. Klart som fan att du inte känner igen mig, tänker jag när han lyfter på repet och släpper fram oss till den andra kön. Den där man ska betala för ynnesten att få komma in.

Vad gör ni häääär??!! Vakten kommer framspringades och skrikandes efter 15 sekunder i nämnda kö. Vi är ju vana vid att foga oss och stå i kö om vi inte bestämt oss för att smita in som vi ju inte har några planer på att göra denna afton.

NI ska inte stå här grabbar! säger han och tar oss milt om axlarna och föser oss vidare inåt. Precis på samma sätt som han kan göra åt andra hållet fast då naturligtvis betydligt bryskare. Jag undrar vad han tror. Kanske tror han att vi är i utlandet boende adliga brats som anammat en "hobo-chic" stil?

Vid garderoben blir vi saluterade med allehanda välkomnande tillmälen och hänger givetvis in jackorna utan att behöva betala. Lustigt det där tänker jag, att dom rika får så mycket gratis.

YEEEEAH!! utstöter min vän machofylleaktigt. Nu ska vi hinka öl!!!

Just det... hinka... hinkar. Herre min je så många ishinkar med skumpa som står på borden. Det känns som när jag gick in med lånat leg på krogen när jag var sjutton. Vilset. Men vi kommer snabbt till sans och stegar i takt till E-Types smakfulla tongångar till närmaste lediga bord som visar sig vara heeelt pejfekt!
Vi har utsikt över hela lokalen.

Min vän går för att köpa första rundan. Han kommer tillbaka skrattandes. Vi är ju fulla som kastruller vilket kan leda till omotiverad munterhet men jag frågar honom ändå varför han drar så mycket på munnen.

Hahahohohihi FEMTITVÅ kronor hihi för en haha stor hehe stark... det här går ju inte att förklaaaaaara!!! Och därmed stämmer jag in i skrattet för vi är ju rika, ariska och förmodligen adliga!

VIPS kommer personal och lyfter på våra glas och börjar bära undan vårt bord. Det som hade så bra utsikt.

Vad gööör ni? frågar jag förvirrat ty dom har inte bevärdigat oss med ett endaste ord.

Jo det ligger till så här att det är fullbokat ikväll och detta bord behöver vi.

PANG! Drar jag upp mitt silverglänsande V.I.P-k.o.r.t. ur fickan och personalens ansikten går helt plötsligt att svabba upp från golvet så fort som dom tappades.

Ojojoj... vi visste inte... ojojoj... men vänta!! Dom springer ivrigt iväg och hämtar ett nytt bord som dom placerar på ett betydligt ofördelaktigare ställe. Om vi satt på det snöhöljda berget så sitter vi nu i den fuktskadade dalen.

Går det här bra ändå? frågar personalen nervöst. Jag funderar på att ge dom sparken eller att hålla en monolog från Gudfadern men istället håller jag mig i skinnet och svarar att det går bra, men bara för den HÄR gången!

Jag plus en, eller jag menar jag och min vän tittar på varandra och fylleflinar förnöjt. Det är oss båda en gåta varför dom ger mig ett kort när dom inte ens vill ha mig som gäst. Varför inte ge trisslotter, eller presentkort på systemet eller vad fan som helst.

Men hursomhelst... makten... fördelarna... vi bestämmer oss för att ha efterfest hemma hos mig så sagt och gjort går vi till Seven Eleven och köper ett sexpack folköl för ettusenfemhundra kronor (det kostar ett sexpack på 7/11 nuförtiden) plus pant och haffar en taxi. Har man varit på Stureplan, då åker man hem med stil.

Väl hemma beundrar jag mitt kort och jag inser vilket klipp jag gjort och vilket klipp jag kommer att göra. Jag tar fram saxen och efter lite lirkande ger plasten vika.

KLIPP!