Länge sen skrift. Mycket tomhet att inte tiga, skriker gärna tyst på hjälp, ett nystan.
Det närmar sig ett slut. En mycket gammal kärlek, den enda? Ryckas bort, förintas (framför mina ögon). Och ur ögonen salt.
Så rädd så rädd, har liksom aldrig funderat över att detta inte skulle vara evigt. Så älskad. Så saknad, i förhand. Men är detta verkligen ett liv? Så som han, som vi, har levat, sprungit genom livet.
Hur kunde jag? Ett halvår nästan borta. Tänk om, tänkt rätt. Nä, tänk inte, lättast så.
Ur terapi kom han som terapi. Vad behöver jag nu? Tröst (trösta mig -inte). Det gör ont, är skönt.
Jag är ond, det är inte skönt. Vill inte vara ond, vill inte behöva tänka såhär. Vill radera året, börja om från mars: gör om gör rätt.
Ett första steg: att ringa vet. Imorgon, jag lovar, lovar dig det. Men lovar inte att inte gråta.