Jag vet att jag
Sakta sakta
Drar ut din lycka
Ur dig

Tar en liten
Munsbit av den
Varje vecka

Bara en liten bit
Så att det skall
Räcka till mig längre

Jag behöver dig
Och din lycka
För att överleva



Jag ser hur du
Sakta sakta
Faller neråt mot
De nivåer jag är på

Hur din lycka
Försvinner
Och hur mörkret
Sakta äter upp både
Dig
Och
Mig




Men jag behöver
faktisk
Din lycka att
Livnära mig på

Jag kan inte släppa
Taget om dig än
Jag måste bara ta lite
En pytteliten munsbit till, bara

Sen, så lovar jag, att låta dig gå
Jag skall bara försöka
rädda mig själv
Innan jag vågar släppa dig

Jag vet nämligen inte hur mycket jag skulle klara utan dig.