Pappren är påskrivna.

Iallafall några av dem
och resten väntar vi ännu på
med andakt och hålla andan
när locket på brevlådan lyfts
och dagens postskörd kontrolleras.


Snart nog har vi delat upp oss
inte bara fysiskt och mentalt
utan även i praktiken

som verkar vara det sista hindret
vi måste ta oss över.


Att inte längre se ditt namn
på vår dörr
på vår postlåda
i gemenskap

skrämmer mig ändå lite

fast jag vet att det måste hända
att det är det enda rätta
att det är det bästa
för oss båda.


Att tänka i singularis känns så svårt
när jag så länge varit van
att tänka som en del
av oss två.


Men de säger att övning ger färdighet.