Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

sist i oktober

hösten jag skönjer jag lever
av färgen

och frustar i gnistret i solen så röd
är min rörelse för det minne jag brände
så kall om nosen, så varm,
så rörd

nu landar de flygande drömmarna kallt
mot jorden och finner mening
de vrids och de vandlas till jord också dom
så att allt igen blir till näring

mina ögon de kisar mot solen skarpa sken
i hösten jag lämnar det bakom mig, det
som varit min heta börda genom livet

och marken bär under mina fötter
bär, mot återvinningens eviga malande
jag blundar, och ser




Fri vers av LenaJohansson VIP
Läst 466 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2006-10-24 12:47



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

LenaJohansson
LenaJohansson VIP