Jag är flickan vars själ har gått i vinteride
och jag går runt här i världen
för att se om jag kan hitta den
men jag vet inte ens var jag ska
börja leta

och någonstans mellan letandet
och oron över borttappade själar
kryper likgiltigheten in i kroppen
och tar över alla tomma vrår

och jag blir flickan som gud glömde
bortglömd och känslolös
du kan sticka nålar i mig
eller slå mig som en boxboll
det spelar ingen roll längre

för jag blir flickan vars själ
har gått i vinteride än en gång
och jag har glömt bort vad det
är jag borde leta efter
kanske var det något under
snön som aldrig kom eller
bakom allt regnet som rann
längst någon annans kinder

men det spelar ingen roll längre
för jag saknar den inte längre
jag har glömt bort mina känslor
likgiltighet är mitt namn

och jag blir flickan som ber folk
glömma bort henne hon som kastar
bort vänskaper som sönder tuggade
tuggummin smaklöst och slibbigt

och jag blir än en gång flickan som sitter ensam