Då när krusningarna på ytan lagt sig

och vinden så sakta mojnade ut

i stillheten dväljdes mina tankar

och rörelsen var status quo



Omslutningen var omedelbar

och uppfyllelsen kom smygande

och försvann inåt i ett rasande tempo

ögonblicket förvandlades till guld



Åter besteg mina tankar evighetens hav

med fulla segel återupptog jag livets seglats

och havet tycktes ej längre så oändligt

när stunden var dagen som färdades i egen takt



Upprymd av vetskapen tog jag åter ett steg framåt

omslöts av dagens skönhet och stundens smekning

omsluten uppfylld och sinnligt förgylld

famnar jag dagen