Jag började genast måla tomheten
efter dina avtryck
i de första snöflingorna
som föll på kista torg

när du tog dina väskor
bruna med sidenband knutna vid handtagen
bara för att du skulle hitta dom lättare
när de åker runt, runt och runt på
rullbanden på någon flygplats
jag inte vet namnet på

då undrade jag
om jag kunde bläddra vidare och blunda
om jag kunde finna en ny väg
och tro på dina små lögner
men du gick vilse
när du skulle på semester
tillbaka till ditt hemland för att sedan
återkomma
men som en ny människa

jag målar tomheten
efter dina spår
snön har fallit igen, jag målar ännu ett år av smärta
men jag ska gå vidare jag med
för jag har lärt mig
klä ovissheten inom mig