Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Som sand, min fjäril

Så svag och vit
Endast en blek skugga
Så suddig i konturerna
Om jag tar i dig, försvinner du då?
(vill inte, vågar inte)
Runt dig finns kyla
Knappt det, mer en sval pust.
Så svag, så spröd
att jag kan se ditt hjärta slå
Om jag tar i dig, försvinner du då?
(vill inte, vågar inte.)
Dina fingrar är blåa av kyla
Så vackra, perfekta
(ska jag säga så? det är väl det du vill vara
jag säger allt du vill vara)

Du är som en fjäril
Dina vingar är så fina
att om jag vidrör dem
så smulas de sönder
Allt du ville vara rann ur dina händer som sand
Allt ditt liv, allt du var rann ur dina händer
Men ditt liv ska inte rinna ur mina händer
Jag ska hålla sanden kvar
Och ge den tillbaka till dej
(Om du vill ha den?)




Fri vers av Lo Z.
Läst 703 gånger
Publicerad 2006-11-08 16:24



Bookmark and Share


  Mikael Lövkvist
En underbar, ömsint, och varsam, dikt.
2006-11-17

  Flickan*i*L*för*Lycka*
Den här var jättefin=') Bokmärker den direkt=)
2006-11-16
  > Nästa text
< Föregående

Lo Z.