jag tappade alla mina ord
de lämnade mig långsamt
ett efter ett upplöstes de
förångades

och alla de tankar
jag så plågsamt gärna
velat lyfta fram
förföll
till ett grått
innehållslöst
skal

vad är tanken utan ordet
vad är ordet utan åhörare

åren går
alla stolta idéer samlar damm
och blir till stela stoder
grå skuggor
av ungdomens energiska
vilja att förändra

tankarna som en gång
legolikt
byggde en dröm
om en framtid

den framtid i vilken jag nu lever
med en tanke
om att dammvippor och mjukmedel
kanske
inte är så dumma inventioner när allt
kommer omkring