På ett tåg från Paris, reser hon som försvann, genom ett landskap täckt av is

I vagnen den fjärde, tysta steg söker efter något av värde

Kvinnan i baren med pälsen, ligger plötsligt skrikandes på rälsen

Och silvret putsas stilla, alla undrar, vem ville henne illa

Stämningen så trygg, utan förvarning, knäcks en gammal mans rygg

Glasen fylls ändå på, för att dölja en sanning så rå

Dom slåss så tänder flyger, ingen kan undgå att det är döden som smyger

Tysta steg längs korridoren, när männen lågmält slickar såren

När konjaken häls i glas, minns ingen längre vad det var som sas

Utanför ylar ett djur, alla vet tillslut, att dom är fångade i en bur