I en båt bunden av blad
rodde han in i den självalda ensamheten.

Han samspråkade med träden, molnen och vindarna

det var där, i tystnadens hjärta
och rådjurskidens steg mot frusen höstmark,
just när ljuset bildade gata mellan trädstammarna
som han plötligt kunde tolka tecknen i skuggornas språk

han lät dem stryka över sina öppnade handflator
som en sent anländ, men välkomnad bundsförvant.