Redan medlem?
Logga in
Tills blodet skiljer oss åt I
Vaknar av och an ljudet har tystnat, därute Förnedrande krälas ostyriga lockar och sömniga ögon av begär Likt Gud, med saliv i mungipan föll du in i slummer Utan tankar på begär
Med hot om tillfredställelse öppnades och slöts ögon som inte ville se behov I ett ursinne revs lidelsen upp tappra akrobatiska övningar visar en kvinnlighet i all enkelhet med känsla av lättja smeksamt, en förträngelse att vilja åtrås levande
En törstig kväll nalkas I en våldtäkt av känslor kvävs du om och om igen av blodet som en vacker röd mantel glömmer vi nu glömmer vi nu
mig |
Nästa text
Föregående
Laijza |
