För varje droppe står stenen fast,
slår lätt ner dess vilja att bryta,
stenens fasta suveränitet,
dess karga, hårda yta.

Stenen står och ler,
belåtet fast den ser,
att kraften ökar när dropparna blir fler.

Sakta bildas hav,
att dränka stenen i.
När dropparna insett sin styrka,
gör de myteri.

För våg efter våg efter våg,
komer stenen långsamt ihåg,
och ångrar att han inte insett vad han såg.

Efter sekler av sten ska de segra,
den tiden är inte idag,
men då skall en stark tsunami,
utdela stenens nådaslag.