Allt var underbart
Det var hon o han
Oskiljaktiga, tillsammans i en drömvärld
Det regnade, men aldrig på dom
De två kunde göra allt som ingen annan har kunnat tidigare
Bara dom hade varandra
Oförstörbart o underbart
Tills dagen allt gick snett
Han ser henne o han ler
Hon ser inte honom men hon ler ändå
Hon går fram till en annan och kysser honom passionerat
Världen rasar samman helt
Allt stannar, han andas inte
Sekunder blir dagar, minuter blir veckor, timmar blir år
Människorna runt om kring, klädda i vit blir klädda i svart
Tusen knivar skär genom hans kropp
I mörkret går han hem
Det regnar o han blir blöt
Tar av sig ringen som bränner hans finger
Det svartnar för ögonen
Han somnar in o hoppas att det är en mardröm
Han möter henne dagen efter
Denna gången med tunga regnmoln över sig
Omgivningen känner oro o änglsan
Dom ser att något har gått fel i drömvärlden
Drömvärlden som hon raserade på ett ögonblick
Hon ställer frågan vad som har hänt
Han svarar inte först, han bara stirrar på henne
Hans ögon blir mörkare o mörkare, kolsvarta
Jag såg er, säger han
Hon brister ut i gråt
Han säger inget mer
Han går sin väg
Han kommer aldrig att återvända