-\'...säger du, som inte ens kan knyta skorna själv, om det inte först regnar ute.\'
-Kan inte jag ta vara på mig själv? Det var det fräckaste...
-...du har hört mig säga hittills? Det där var en bok jag läste en replik ur.
-Sade han försmädligt, och det för att slippa ta ansvar för yttrandet.
-Det är sant, det står så.
-Visst, men det är ju ur en bok du själv skrivit. Bara för att det är frisören som uttalar repliken...
-Det är inte frisören som är mördaren. Förresten var det inte mord, det var en olyckshändelse.
-Enligt frisören, ja. Men ingen annan än han och mordoffret var ju på plats, förrän efteråt. När det hela redan var överstökat. Förresten så, var har du egentligen varit hela kvällen?
-Hurså då? Har någon gått och dött?
-Vet inte, men mordvapnet ligger nedanför frysen ute i köket och tinar.
-Och det sägar du först nu. Jag kom ju hem för en timme sedan. Vet du hur länge det kan ha legat där?
-Av likstelheten att döma... omkring en fyra timmar skulle jag tro...
-Ditt världelösa kräk, och vi som skall ha gäster till middag.
-Såja, lugna nu ner dig litet, jag skojade ju bara. Varför har du inte segat dig iväg till köket för att kasta ens en blick än?
-Jag försöker fortfarande hämta mig från chocken.
-Chocken? Vilken då chock?
-Jag var ju och sökte arbete som polischef idag... och jag fick det!