Även att hon visste det så kunde hon inte rå för att hon kände sig övergiven av honom. Han hade aldrig sagt att han älskade henne, allt som hade skett mellan dem var några kyssar och det var allt som skulle ske mellan dem och det visste hon. Men trots det så kunde hon inte sluta hoppas på något mer, han var trotsallt en av de vackraste människorna hon hade mött både i personligheten och till utseendet.

Anna torkade bort en tår som föll ner ifrån hennes ögon och önskade att hon aldrig hade mött honom ifrån början. Inte nog med att han var flera år äldre än henne så var han även den typen som hon hade fått höra hade varit otrogen mot en före detta flickvän. Var det en sådan kille hon ville ha, ville hon verkligen ha en riktig badguy?

Hon visste allvarligt talat inte var hon ville längre, hela hennes liv kändes som om det hade vänts upp och ner och bara för att hon började falla för frestelsen så var hon nu fast i förtvivlan samtidigt som hon vägrade att visa för någon hur hon mådde och allra minst för honom.

Det måste vara något fel på mig, jag faller bara för fel killar hela tiden, tänkte hon då hon lade sig ner i sängen och bestämde sig snabbt för att hon skulle sluta tänka på honom något mer. Det som har skett har skett och nu är jag över det, var det sista hon tänkte innan hon föll i sömn till synes helt utan några bekymmer i världen.

Men både du och jag vet ju att det inte är helt sant eller hur?